Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164’
var hans lifs stora sorg och han gaf i de
starkaste ord af vrede och förbittring uttryck åt sitt
missnöje öfver de personer, som icke velat tro
och förstå honom, när han yrkade på
förändringar i planen för Operans omgifning. Operan
färgrik, låg, dyrbar och nästan utan sockel,
skulle behärska sin plats. Den skulle omges
af måttligt höga, enkla hus, stå på en sluten
plats och ej på en »samlingsplats för alla
droskor och vagnar i Paris med hus som bastioner
omkring sig". Det var snart sagdt rörande att
höra hans klagan öfver denna af Haussmann
bortfuskade sak. Nu stod hans Opera där på
en allfarsväg mellan höga hus, och endast tack
vare sin förhånade färgrikhet, sin plastiska
utsmyckning, sina lyror och sitt guld kunde den
stå sig i denna omnejd. Den fåkunniga
mängden sjöng på Folies Bergère en kuplett om
operan med följande refräng:
Partout des lyres, partout de Tor,
C’est un délire de lyres et d’or,
och ingen ville förstå att Paris’ nordiskt fina,
silfvergråa ljus fordrade, likasom det fuktiga
Venedigs, guld, färg och stora effekter för att göra
sig gällande. Tänk er Marcuskyrkan utan färg!
På min fråga, hvarför han hade gjort sin
opera så låg, svarade han, att han ej ville som
Semper och de tyska arkitekterna rada våning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
