Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167’
de historiska minnen, som han högst och djupast
vördade.
Garnier talade om att han 1872 om hösten,
i ett dekret till »medborgaren Garnier", befalldes
omedelbart borttaga de kejserliga emblemerna
från operabyggnaden, och för Scholander hade
han omtalat, att endast den omständigheten
räddade operan undan banditernas raseri, att han
låtit borttaga raden af de förgyllda N och E
som funnos fastskrufvade i attikans dekoration.
På det ofvannämnda brefvet af Paris’ maire
hade han för öfrigt svarat vägrande. Han var,
sade han, beroende endast af ministern för de
allmänna arbetena, och denne hade icke sagt
honom ett enda ord om saken.
I sitt arbete om Operan har Garnier skrifvit
några vackra ord om respekt för historien, för
minnena och konsten. Huru skulle Frankrikes
konsthistoria och dess konstverk se ut, om man
toge liljorna från Sainte Chapelle, salamandern
från Fontainebleau, monogrammerna från
Louvren, den galliska tuppen, örnarna, bien,
sköldarna från Napoleon I:s tid, med ett ord allt,
som en gång burits högst, som en gång i tiden
sett Frankrikes strålande storhet och glans; ord,
som hedra hans förstånd och hans hjärta.
Garnier hade gått upp i hägnet af Napolens III:s
starka välde; sitt stora, segerrika slag slog han
i kejsardömets dagar, då han, den dittills okände,
unge arkitekten »kommande, ingen visste hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
