Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168’
ifrån, till hela den franska arkitektvärldens
förvåning och häpnad — för att icke säga harm
— eröfrade det kejserliga priset vid täflan för
den nya operan". Ingen tilltrodde honom då
att kunna leda detta väldiga arbete; men i
egenskap af „attaché au ministère de la maison de
Tempereur et des beaux arts", som hans
officiella titel vid denna tid lydde, visade han sig
snart värfvet vuxen. Det låg städse öfver
Napo-leonernas välde något demokratiskt. Både den
första och den tredje Napoleon älskade dessa
hastiga, oväntade upphöjelser; enhvar kunde
under deras regeringstid bära marskalkstafven i sin
rensel, och Garnier, en »selfmade man", var
kejsarens man. I tacksamt hjärta gömdes hvad han
under denna kejsare och genom honom vunnit.
När kejsardömet var störtadt, Napoleon III död
i landsflykt, kejsarprinsen fallen och ridån för
alltid sänkt efter det stolta sorgespelets sista
aktT då var äfven Garnier borta från politiken.
Han gömde sina minnen. Republiken älskade
han ej; nu lefde han endast för konsten.
I det föregående kapitlet nämnde jag, att
Garnier under resan till Monaco talade om den
nya stilen i byggnadskonsten; af hvad han sade
minnes jag naturligtvis numera endast de
allmännaste dragen. I mitt bref till hemmet finner
jag blott, att han »gentemot Sarcey tog vår tids
byggnadskonst (1870-talets) varmt i försvar". Då
emellertid hans „Causeries et mélanges" (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
