Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183’
»Hvad är det icke för ett folk!" sade han en
gång, „de äta gud vet hvad, dricka allt som är
starkt och må ändå alltid (bra) sorti Pont neuf,
äro stora, starka och blonda, och barn ha de så
det krälar omkring dem. Deras kvinnor, ljusa
och kunskapsrika, besitta i högsta grad
spiritualitetens och känslans charme. Och hvilka
konstnärer ha de ej? Se på Höckert, Wahlberg och
Scholander". Scholander hade målat åt honom
i akvarell en präktig bild af „ Sankt Göran och
draken", om hvilken Garnier höll för, att „ingen
af våra samtida skall kunna göra en bättre lavyr,
en säkrare teckning än den".
I juni månad 1870 reste Garnier med sin
hustru och sin sekreterare, en ung arkitekt Jean
Girette, till Stockholm. Det gällde att studera
Stockholms-operans former och akustik samt
Kolmårdens marmorarter. Det var en resa i
iltågsfàrt; på några veckor skulle han bese
teatrarna i Sverige, Norge, Danmark, Tyskland,
Ungern etc.
Garnier besökte Skuggan, Scholanders
sommarnöje, museer och kyrkor och »upptäckte nu
Sankt Göran". För att fira den celebra gästen
arrangerade Scholander „ en strålande vacker
junidag" en middag på Hasselbacken. Han hade
vidtalat orkestern att efter skålen för Frankrike
uppspela den officiella franska nationalsången
»Partant pour la Syrie". Så skedde, men knappt
hade Garnier hört de första lönerna, innan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
