Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184’
sprang till fönstret och ropade på Marseljäsen.
»Monarkist, imperialist var han, men den där
sången ville han ej höra, det var ingen konst,
blott en banal melodi". Och med ifriga gester
ropade han „ på den koncentrerade patriotismens
sång, Marseljäsen." Några dagar senare reste
han till Jönköping (han skrifver
»Kyööackypingö-öack, comme vous dites en suédois") och vidare
ut i världen.
En egendomlig tilldragelse i makarne
Garniers lif kom att fästa dem „med kära, mystiska,
heliga band" vid familjen Scholander och
Sverige. Madame Garnier, född Louise Bary, dotter
till en professor i retorik vid
Lycée-Louis-le-Grand, en klok och god och Jör att vara
fransyska ovanligt kunskapsrik kvinna", hade följt
sin man till Sverige. Hennes lefnads sorg var,
att, sedan hennes första barn dött vid späda år,
hon varit barnlös i fjorton år. Det snart sagdt
underbara inträffade emellertid, att året efter den
svenska resan hennes brinnande längtan efter
ett barn gick i fullbordan; hon födde en son, i
dopet kallad Kristian — namnet antogs vara
svenskt. Gossen föddes för öfrigt ungefär
samtidigt med att familjen Scholander ökades med
en pilt — ingen ann, än den allbekante Sven
Scholander. Kristian Garnier, denna nordens
mystiska gåfva, blef ytterligare en länk mellan
familjen Garnier och deras svenska vänner. Om
honom må nämnas, att han, ehuru sjuklig —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
