Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186’
en skämttidnings spalter, skulle det icke kunna
tänkas i någon tysk eller svensk officiell
berättelse, icke i någon annan fransk heller, än just
i Charles Garniers. Hans korrespondens med
vännerna i norden är en enda hjärtevarm
utgjutelse i en art af horatiansk stil öfver vänskapen
och lifvet. Och när sedan vännen Scholanders
blonda döttrar funnit ett gästfritt hem i hans hus,
får denna korrespondens en latent värme och
öm underton, som höjer Charles Garnier till
poet. Han upplefver en seconda primavera af
sitt lif, öfver hvilken hans sons kamp för lifvet,
hans snart flydda lif kastar ett skimmer af
vemod, längtan, hopp och fruktan, som i några af
brefven kläda sig i former, som endast deri sanna
inspirationen lyckas finna.
„Telles les tendres fleurs, les roses adorantes,
qui donnent a 1’entour le parfum du printemps.
Telje vötre jeunesse et vos gaitës charmantes
pendant les beaux jours m’ont donné vos vingt ans".
Så skrifver Garnier i ett långt versbref, ett
verkligt poem, till en af „de två blondinerna
från norden". Dock, dessa bref äro
oöfversätt-liga och så pass intima i tonen, att deras tid
för offentliggörande icke ännu är kommen.
m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
