Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185’
han angreps vid 17 år af tuberkler — hann före
sin död vid ett par och tjugu års ålder publicera
ett ganska märkligt arbete om geografiska
ortsnamn. Han besökte Sverige och vistades någon
tid i Dalarna. Kort före sin död gjorde han ett
högst egendomligt testamente: han förordnade
nämligen, att „Villa Garnier", denna hans faders
förtjusande skapelse vid Cöte d’Azur, med dess
sköna terasser, exedror och kolonnader,
omgifven af den praktfullaste grönska Europas jord
frambringar, skall blifva ett hvilo- och
rekreationshem för af resor och arbete uttröttade
geografer.
För min personliga del har jag kommit till
den öfvertygelsen, att i hvarje bildande konstnär
också ligger gömd en förträfflig stilist och
skriftställare, — gömd, där den ej som hos en Fredrik
Scholander, Egron Lundgren, Albert Gellerstedt,
Albert Edelfelt, Albert Engström m. fi. slår ut i
dagen som ett friskt lefvande vattusprång. Så
var det ock med Charles Garnier. Han var en
skriftställare som endast de, som äga den
medfödda gåfvan, blifva det. Hans stil har därtill,
något som man icke alltid finner hos en
fransman, oakademiskt personligt lif, hans blick på
ting och förhållanden är ofta besjälad af en för
det galliska lynnet främmande egenskap: humor.
Jag ber läsaren i hans arbete „Le nouvel Opéra"
studera t. ex. det kapitel som behandlar
akustiken. Lustigt, så att det försvarade sin plats i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
