Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192’
gen »Eos". I bildväg var mitt fädernehem ett
af de rikast utrustade i vårt land, och så hade
vi ju morfars outtömliga bibliotek, men den
första bild jag minnes utom ett stort, i trä skuret
Neptunihufvud uppe på en klippa i skärgården,
är bilden »risbastun" ur „Walters äfventyr" i den
härliga barntidningen „Eos". Psykologiskt
riktigt torde vara att barn och vildar älska
martyrologier. Bilder af själfplågare äro de indiska
barnens leksaker, har jag läst i ett missionsblad.
Djäfvulsframställningarna och den eviga pinans
bildserie i kyrkorna äro de outvecklade
böndernas mest omtyckta konstnjutning. Visst är att
detta barnkammarmartyrium, då lilla Walter
afskaffas, står för mitt minne klart i hvarenda
detalj, och att jag vid mina ifriga frågor om
detta konstverk fick del af namnet Topelius med
det intrycket att just han var corpus delicti, på
hvilket straffet exekverades. Jag hade läst
gudliga sagor, hjältesagor, missionärsberättelser,
Tengströms »Tidsfördrif", ideella framställningar
om troende barn — med »Eos" steg jag in i
det verkliga lifvet, det var den första realistiska
skildring jag sett och hört, det var min egen
musik, den förstod jag.
Mitt nästa minne af Topelius är sorgligare
än denna barnkammarhistoria.
Kejsar Nikolaus I hade dött, och med
anledning däraf ingick i barntidningen „Eos" ett
poem af Z. T., som började med orden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
