Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196’
sterna, där han, om han var en af de
uppträdande, på ett liffullt, personligt sätt sade hvad
som skulle sägas, tyvärr dock med mycket låg
stämma och absolut utan den eloquentia
cor-poris man likväl så gärna velat se hos bäraren
af vårt största skaldenamn, det största sedan
Johan Ludvig Runebergs toner tystnat. För
öfrigt teg han; jag medger, han kunde tiga
innehållsrikt. Jag har slutligen sett honom i
Konstnärsgillet, där han — om de rätta personerna
voro närvarande — var frispråkig, öppen och
kände sig som fisken i vattnet. Här var jag
mer än en gång hans sekreterare i små
kommittéer, jag hörde honom lägga ut sina åsikter
i dagens frågor, och, må det sägas en gång för
alla: han var framför allt fredsmäklaren, den som
göt olja på vågorna. »Gillet skall bilda centern,
här skola männen af högern och vänstern,
konstnärerna af akademin och naturen trifvas och finna
sin förnöjelse", så lydde år efter år
ingångsspråket i hans små skåltal. I förbigående sagdt
— då vi aldrig haft en höger, aldrig haft en
akademi, blef Topelius — centern, en center i
vänsterns högra flygel. I Gillet tinade han upp. Då han
„ älskade nattsol" och,, vaknade till fullt lif först med
Minervas uggla", då han var af den åsikten att
„ drufvan (han sade aldrig spriten eller alkoholen)
var en Guds gåfva, som Mästaren själf välsignat
och njutit af, och den där således icke borde
föraktas", kan man förstå, att han trifdes i Gil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
