Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218’
öfverhufvudtaget kan formulera den, ty det hela
var för honom en känslosak, en stämning —
ger han ett indirekt svar i sin „Tänkebok", där
han på ett ställe säger: »lyckliga de folk, som
af natur och maktställning tvingas att vara
ödmjuka, de kunna ännu hoppas på en framtid".
Jag undrar hvad han nu skulle säga om den
finska ödmjukheten, om Herren straffat honom med
att upplefva hvad vi fått se och höra och erfara
intill i dag, den 28 mars i detta nådens år 1908.
När Topelius som emeritus afgick från
universitetet, hölls för honom en stor akademisk
afskedsfest i studenthuset. I egenskap af f. d.
civis academicus och festbestyrelsens arkitekt
var jag med om högtidligheten. Den fick sin
särprägel af den försonliga och hjärtliga ton,
som besjälade deltagarne. Språkgrälet var
bannlyst. Flere af de äldre, ja de äldsta bland
universitetets lärare voro med, jag minnes särskildt
J. W. Snellman, W. Lagus, Elmgren, Th. Rein
m. fi. Att Otto Schauman var med var ju
gifvet. Hälsningstalet hölls af friherre E. G. Palmén;
det var värdefullt, noga genomtänkt och
fram-sagdt med lif. Topelius svarade med en
prosa-transkription af sin ståtliga dikt „ Henrik Gabriel
Porthan", där det heter:
„Nåväl — byt edra sköna tjugu år
mot mina sextio. Tag mitt namn, mitt rykte,
min långa möda, som så rik ni tyckte,
min blick i häfden och min nötta staf,
min skatt af minnen och min nära graf!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
