Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217’
providentiellt framsprunget på en högre
världsordnings bud".*) Det är denna providentiella
tillsyn öfver vårt land och vårt folk han gjorde
räkning på i en utsträckning, som jag i min
barndom nogsamt hörde talas om, då det gällde de
enskilda människosjälarnas frälsning, men som
här väckte min undran, då principen tilllämpades
på hela folksjälen. I alla tider starkt intresserad
af samtal i historiska ämnen och historiens
filosofi, har jag som Paulus vid Gamaliels fötter
lyssnat till Topelius, till gamle Anders Fryxell,
imponerande i sin enkelhet och storhet, till
Gustaf Storm, F. Carlson, Worsaa och andra.
Topelius ensam besatt denna naiva och starka tro
på en teokratisk princip i folkens historia,
hvartill ytterligare kom hans uppfattning att denna
princip var stämd till särskild förmån för
skärf-vorna af detta folk, som på vandring från öster
till vester af slavernas oräkneliga skaror
(sträfvande i en motsatt rtktning) sprängts i sär och
trängts ned till Donaus midtellopp och hit
upptill »den snöiga nord", för att använda hans
egna ord. Enligt hans åsikt var folkvandringen
den stora rörelse, som, „hade till medel att föra
ett visst bestämdt folk till det af Guds rådslut för
detsamma förutbestämda landet". Hvarför trodde
han, att den teokratiska principen var välvilligt
stämd mot oss? På denna fråga — om man
*) Hvad skulle L. de Caulaincourt, hertig af Vi^enza,
Napoleon den stores ambassadör hos Alexander den I, ha
sagt om denna hypotes!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
