Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229’
sjö och från barm till barm gå orden —–
ett folk! en stam!"
För öfrigt har Topelius skrifvit äfven finsk
poesi — ett par runor, den ena tillägnad, vill
jag minnas, Ida
Aalberg-Kivekäs-Yxkull-Gyllen-band. Den andra har jag läst, men glömt; jag
minns blott, att den var skrifven på mycket dålig
finska.
Under sina senare lefnadsår intog han en
mera deciderad hållning i språkfrågan. Frånsedt
att han ville, att hela frågan skulle betraktas
och behandlas som en kultürfråga, icke som en
nationalitetsfråga — i det förra fallet gaf dens
nya uppslag till ädel täflan, i det senare skulle
den förgifta hela nationen — ville han vara den
försonlige medlaren, och han var i själfva verket
centermannen, som ogillade öfverdrifterna åt
bägge hållen. Hans språkpolitiska bekännelse var
nu „ett land, två språk", och han höll på gamla
dagar konsekvent på den saken däruppe i Gillet,
men där var det ju icke häller svårt att medla,
ty jag minnes ej, att jag i Gillet skulle ha hört
något enda finskt ord, så länge jag var
gillesman — utom Giovanni Takanens compote
rné-lange af dansk svenska och italiensk finska.
Han må i denna punkt i yngre år ha varit
svag, ha vacklat, förledd af sin evigt smältande,
strömmande lyrik, sin lätt eldade
skaldehänförelse, men från den tiden jag kände honom
hade han fattat position. Den, som till landt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
