Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232’
sändt farbror Topelius ett exemplar, ty han to g
mig vid ett gillesmöte afsides och hade ett långt
samtal med mig, som började med: „du skall
lofva mig en sak: att aldrig mera skrifva en bok
„på främmande botten". Du . . . kommer att
skrifva mycket ännu, det hör till temperamentet.
Hvarför då icke låta barnen af din fantasi växa
upp i Finland? Människorna här lida och
fröjdas, lefva och dö på samma sätt som därute.
Känslornas värld är likadan öfverallt på vår jord,
och händelserna — se omkring dig! — hopa
sig i lika, ja mera dramatiska former hos oss
än annorstädes. Hvarför då taga en främmande
miljö, som du i alla fall icke känner i grund och
vi ej kunna kontrollera? Till slut heter det dock
om alla verk af denna art, till och med de störstes",
han häntydde på Gabrielle Mimanso och
Na-descha, „det var förlorad tid. Hvem skall göra
vårt land kändt, om våra egna skildrare skrifva
om Frankrike? Tag vara på din hembyggds
så dramatiska histora, så har jag gjort med mitt
Österbottens".
Den råd lyder är vis. Min nästa bok hette
„Hemma". „För öfrigt", tillade Topelius, „gläder
det mig att du läser Walter Scott och att också
du har lånat af den hedersmannen" ... I detta
sammanhang nämnde han, att en af scenerna i
Regina von Emmeritz var byggd på
reminiscenser från Iwanhoe — den, där Iwanhoe ligger
sårad, och hjältinnan sittande i tornets fönsternisch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
