Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251’
och rådman E. Bergh m. fi. Att få bänka sig
med dessa de utvaldes skara var en ära, som
totalt tryckte ned mitt mod. Robert Lagerborgs
franka väsende, hans älskvärda affabla sätt gaf
mig kurage.
„Vi äro så få, endast 700,000 (den tiden
ansågo vi oss verkligen vara så många)
svensktalande. Vi böra hålla oss samman, hjälpas åt;
alla som kunna böra ställa sig i det allmännas
tjänst", det var kontentan àf hans tal. Han
besatt en underbar förmåga att taga människorna.
De glada och märkvärdigt klara blå ögonen, den
kamratliga tonen, den manligt klingande
stämman, allt var betagande. Gentemot ali denna
vänlighet kände jag mig i högsta grad enkel.
Så gärna jag lefvat, hade jag velat göra något
stort och lysande för att motsvara hvad han
tycktes begära af mig, men där ingenting fanns
att taga hade t. o. m. Lagerborg förlorat sin rätt.
Jag hade intet att ge honom, men från den
dagen släppte han mig aldrig ur sikte, och August
Sohlman hade nog rätt, när han en gång i
Stockholm sade: „Robert Lagerborg, han kan få ett
lik att skrifva". Möttes vi på gatan, hos
bokhandlare G. W. Edlund eller senator Victor
Furuhjelm, hvars hus jag på den tidén ofta be-
gjort ett djupt intryck på den känslige Sederholm. I
Niko-laikyrkans kupol finnes en klocka gjuten sumtu mercatoris
J. Sederholm recusa Holmiae 1763. J. Sederholm torde
varit Th. Sederholms farfarsfar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
