Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250’
tärer tackade de för den lilla artikeln, och
Lagerborg tillade: „det är för bedröfligt, en så upprörande
händelse tilldrager sig inför våra ögon utan att
den tyckes beröra allmänheten det ringaste. Vill
inte herr A. skrifva ett stycke i samma genre
också för min tidning?"
Ingen litterär framgång har beredt mig större
glädje än detta Lagerborgs erkännande och hans
smickrande anbud, och min glädje blef icke
mindre, då han inbjöd mig att jämte honom
supera på det ståtliga Societetshuset, som
studenterna i allmänhet vid denna tid icke plägade
besöka — stället var för dyrbart och fint. Och
dock — när jag tänker på den tidens
Societets-hus! I matsalen stod disken, bakom denna
ställets herre, Holmgren. Rummet var
hvittapet-seradt; inga gardiner, inga portiärer, ingen
ventilation; golfvet var slitet —och möblerna sedan !
Hela härligheten var inrymd i det första rummet
af den nuvarande kafélokalen. Det Lagerborgska
kotteriet hade sin gifna plats. Till det hörde
Aron Borg (kallad Isotietäjä), Alexander Jænisch,
den kände kvicke kåsören, magister K.
Lindholm, A. Schauman, amanuensen Th. Sederholm*)
*) Det har berättats för mig att amanuensen Th.
Sederholm, en varmhjärtad poetisk själ, ville vara med om att
ringa in 1863 års landtdagsgudstjänst. Jämte några andra
„unga viljor i Dagbladet" hade han med ringaren gått upp
i kyrkans klocktorn (icke paviljongen). Han ringde så
våldsamt att klockan sprack. Denna olyckliga tillfällighet hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
