Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259’
formel, med hvilken jordägarne i flere delar af
vårt land fördömde Lagerborgs varma försvar
för den finska myntreformen.
Jag var aldrig engagerad i „Dagbladet", men
tidtals en nog så ifrig medarbetare, hade till och
med en hel följetong i bladet, jag minnes ej
mer hvad den hette. Lagerborgs samarbete med
sin och allas vår vän Anders Chydenius var
högst originellt. En fråga för dagen dök upp.
Lagerborg diskuterade den med Chydenius, som
med händerna i byxfickorna och smackande med
sina löständer gick af och an i rummet, medan
han sög på en ryslig cigarr. Så tog Chydenius
upp saken, skref och lade ut den lärdt och
tungt, med hänvisning om möjligt till engelska
förebilder (England var Chydenius allt i allom).
Nu tog Lagerborg artikeln om hand, lade till
här, strök där, interpreterade det hela, allt
medan vännen-kollegan gick af och an, strök sig
om hufvudet och småmumlade: „ja, nog kan
det hända, ja visst, ja". Med andra ord: de
arbetade som Erckman et Chatrian,*) hette det
bland allmänheten. Emellanåt hände det att
Lagerborg, som var en klar, redig och behaglig
stilist, skref om hela artikeln.
Kom man sent på aftonen till byrån, kunde
man finna Lagerborg, som vid fem stearinljus
*)■ En känd fransk-elsassisk författarfirma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
