Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264’
Ingressen till den, skrifven många år efter
Lagerborgs död, inrymmer hufvudsumman af
Lagerborgs framsynta visdom i frågan om
värnplikten. Min artikel börjar med följande ord:
„Den värnpliktiga armén passar ej för
Ryssland; den är kulturfolkens starka vapen, men ej
ett så föga utveckladt folks som Rysslands. Den
går ännu med i ett segertåg, men i motgångens
dagar skall den verka med en oerhördt stark
centrifugs hela styrka och drifva ut krafterna
mot periferien. Redan efter de första nederlagen
vid Jalufloden skall man, enligt utländska
korrespondenter, hört bland de ryska soldaterna frågor
sådana som: Hvad ha vi polacker, vi judar, vi
armenier, vi ester och vi tatarer att göra med
detta ryssarnes mellanhafvande med Japan?
Under sysslolöshetens dagar i Harbin hade detta
tal omsatts i frätande hat mot riksmakten. Att
använda den värnpliktiga armén i striden mot
egna medborgare är ett farligt experiment. Den
värnpliktiga armén är bra, där den värnar en
hel nation, värnar sitt land, men är Ryssland
numera en nation? Se på Kaukasus, Polen,
Liffland, Estland!
Nej, Novoje Vremja må säga hvad som helst,
Ryssland förestår Österrikes öde, som „Vjästnik
Jevropi" förutspått. Ju mera flammande vår tids
största andliga rörelse, nationalismen, slår upp
sin låga, dess större blir riksfaran i Ryssland.
Hvad alla andra nationer vinna på, det förlorar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
