Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265’
Ryssland på. Värnplikt är kultur, är berättigad
nationalstolthet, ty den kan tillämpas fullt endast
hos friskt pnlserande, lefvande folk.
Med sådana trupper föras krig blott där det
gäller ras- och folkintressen af djupaste
betydelse."
Att värnpliktslagen gick igenom, var främst
„Dagbladets" vältaliga försvar, dess patriotiska
ifver för denna sak.
När lagen var voterad och besluten, hölls
det en fest på Societetshuset, och med af rörelse
skälfvande stämma talade Lagerborg, som eljes
icke gärna yttrade sig i talets form, och fällde
ord, som brännt sig fast i mitt minne: »Finlands
här skall återigen vara en verklighet, och
Finlands folk skall äga en armé såväl som ett ord".
Ord, som jag ser att han ofta användt på tal om
denna armé, hvars af Bobrikoff beredda
smäde-fulla slut han, tack vare ett barmhertigt öde, ej
behöfde upplefva.
Finland var starkt under det förflutna seklets
senare hälft, så starkt att det kunde stå t. o. m.
mot den machiavellistiska orättfärdigheten i det
bobrikoffska systemet. Det var starkt, ty det var
besjäladt af tro på sig själft, en tro, som
sammanföll med de stora ideella föreställningarna om
folkens och staternas plikter och rättigheter. Det
var starkt, emedan det var i allt grundväsentligt
enigt. Den stora skåran i blocket, språkfrågan,
var ännu en ytspricka. Förtalets grundvatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
