Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
terna, som syntes på andra sidan rökröret, voro
i oupphörlig rörelse som en propeller. För
öfrigt erkände man icke på den tiden några
kriminella dårar, de ansågos för simulanter. Allt
fick gå i ena bot utan pjunk och mjäkighet —
När det lilla rummet ytterligare fyllts af kvinnor
och öfvermagar, kom Otto Segersvärd in och tog
plats mellan det korstecknade lakanet och bordet.
Det första intryck han gjorde var det af en
orubbligt lugn, säflig, ja, flegmatisk personlighet.
Han var fetlagd, hade en frisk, ehuru gulaktig
ansiktsfärg, en varm, vänlig blick och, så vidt jag
minnes, mörka ögon. Hans predikningar minns
jag naturligtvis ej, jag hörde väl knappast på dem,
men en ovärderlig förtjänst hade de i mina ögon:
de voro korta. Men att de hade en kolossal
verkan på dem de främst gällde, det kan jag
sanningsenligt intyga. Fångarna kände sig, sedan
predikan pågått en stund, som det hette
„liiku-tettu", d. ä. rörda. Det brusade af tunga suckar
och gråt, af kedjerassel och frammumlade,
oartikulerade utrop. Segersvärd själf föreföll till
min undran lugn. Han behärskade helt och
hållet sig själf och församlingen, allt medan han
långsamt och obestridligt öfvertygande lade ut Guds
ord, hans löften och hans hotelser.
Rent storartade dramatiska scener, värdiga
att förevigas af den store konstnär jag hoppades
bli en gång, upplefde vi här inom den gamla
borgens grusade murar, då sibiriefångarne rusta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
