Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
des ut för den långa resan till det förfärliga
landet i norra Asien. Det skedde alltid om
våren, när landsvägarna torkat. På en flere
veckor förut bestämd dag satte sig karavanen i gång;
dessförinnan höll Segersvärd en afskedspredikan.
Enhvar af fångarna fick därvid från morfars lager
som minnesgåfva en psalmbok, ett testamente
och några ströskrifter, bland hvilka jag minns
en af Ch. Ryles broschyrer: „Minulla ön jotakin
sanomista sinulle." Medan kosackpiketten stod
målerisk och tyst vid den gamla utfallsporten
mot hafvet och de polska krigsfångarna uppe på
ruinerna af Karl Knutssons inre borgmur i
minnet återupplefde scener, i hvilka de själfva spelat
hufvudrolen, togo fångarna under gråt och
veklagan afsked af sin älskade präst. Denne stod
på trappan till löftet, och liksom den helige
fadren på Peterskyrkans altan delar ut välsignelsen
orbi et urbi, lyste Segersvärd Herrans välsignelse
öfver dessa olyckliga landsmän och trosbröder,
som väl icke förverkat den Högstes nåd, men
rätten att lefva i sitt fädernesland. Det var
ståtligt som tafla, det var gripande till sitt innehåll
och oförgätligt för den som skådat det att
se dessa grå massor veklagande och gråtande
draga ut ur denna sorgernas och brottets bostad,
medan majsolen strålade från en högblå
himmel, medan dufvorna drefvo sitt kärlekskutter,
kajorna kretsade kring taket på Sankt Olofs röda
tinnar och sparfvarna sutto i massor i den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
