Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
gare, ju mer blommande en människas
fantasi-lif är, dess lättare har hon att omfatta trons
eller otrons satser, i synnerhet om där med ett
rörligt fantasilif förenas lusten till spekulativa
teorier. Stillasittande, inåtvända
fantasimänniskor, hvilkas realitetslif är förkrympt, hvilkas
verksamhetslust utåt är stäckt, hvilkas
lifshori-sont är trång (i rummet), ser man ofta gripas af
en flammande trosifver, som stundom alldeles
momentant lyfter dem högt öfver hvardagligheten,
in uti världar, om hvilka vi andra endast ha dunkla
aningar. Jag har sett det hos individer af de
mest olika religionssekter. De lefva lyckliga i
dessa åskådningar och dö saliga uti sin
trosvisshet. Att som inhumana filosofer och
öfverlägsna ironiker vilja öfverbevisa de troende om
deras „villfarelse", dissekera deras läror och
å-skådningar, det är helt enkelt otillbörligt. Man bör
respektera troslifvet hos hvar och en, om man
ock själf icke besitter förmågan att tro. Hvem
vet, kanske äro de troende faktiskt lyckligare än
vi. För öfrigt — hvad tjänar det till att hos
andra rifva ned något för dem bestående, då man
i nittionio fall af hundra icke kan bjuda något
annat i stället? Ingen sitter, i dag som är, inne
med svaret på Pilati fråga. Det är just religionens
styrka att dess mål äro oupphinneliga. Vi kunna
aldrig gå i jämbredd med, än mindre hinna
öfver dess fordringar. Den dag vi förstå en
dogm är den död som trossats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
