Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
motsats till Tudeer, som var nykomling i
Helsingfors, ja, i vårt land, kände baron Alfthan på
sina fem fingrar alla familjer inom Uleåborgs,
Viborgs och Nylands län, visste huru de voro
besläktade med hvarandra, hade reda på deras
sociala ställning och affärer, intet var honom
förborgadt. Nämndes där ett namn från
ofvannämnda nejder, kunde han godt ge besked ända
från den sursillianska tiden till talandets stund.
Baron Alfthan var aldrig elak och förgick sig
aldrig, jo — i en sak, när det gällde
fruntimmershistorier, då kesade hans lustiga satyrlynne öfver.
När jag nu tänker tillbaka på dessa tider,
har jag ej kunnat undgå att minnas
Yrjö-Koski-nens uppträdande i det grefliga huset. Han
gick mest för sig själf, de enda han tycktes
tala vid voro grefvinnan och W. von Daehn. Han
hade en gifven plats i det vänstra fönstret i
förmaket (nu spelsalen), där han satt bakom
gardinen och där jag ofta sett honom öfverlägga
med landets generalguvernör. Där har väl finsk
och rysk politik gjorts upp, medan ungdomen
roade sig i det gyllene rummet och de gamla
herrarne drogo sin spader. Vi, som hvarken
hörde till den förra eller till de senare, gingo
omkring och slöade eller observerade.
Huru djupt de finska språkförordningarna
grepo den tidens svensktalande — därom skulle
jag kunna berätta flere episoder. Jag vill
emellertid endast nämna, att när jag till den blide, humane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
