Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
svenskt, icke ens finskt, ty det var karelskt. För
öfrigt, att föra krig mot konsten — ty nu var
det fråga om ett konstverk — passade icke en
tapper officer som han. Kommendanten sväljde
komplimangen, men gaf sig ej. Guvernör vid
denna tid var Carl Tudeer, och till honom
vågade eller ville Duhonin ej gå, men han gick
till senator W. v. Daehn, som denna sommar
ofta vistades i staden, han var nämligen civilchef
och konfererade i den egenskapen med
generalguvernören, som bodde på Rongais, alldeles
invid Viborg.
v. Daehn, som i hög grad intresserat sig för
statyn i fråga och särskildt var mån om att den
blefve korrekt — „bara han (Wallgren) nu gör
vapenskölden och kostymen riktiga, inga historiska
och heraldiska bockar, kom ihåg det" — ville
icke höra på Duhonins bekymrade tal, utan höll
för, att saken ej var förbjuden hos oss. Nu gick
Duhonin till landets generalguvernör. Och en
vacker dag kom där en liten marinångare till
hamnen i Viborg; skepparen tog mig stante pede
med sig och förde mig till Rongais:
generalguvernören ville tala med mig.
Det halft förfallna Rongais var förtjusande
med sin igenvuxna trädgård. Man gick där
helt vårdslöst på ingrodda vallar, bland stolta
riddarsporrar, kungsljus, eldnejlikor och
pimpi-nellrosor. Alla gångstigar voro utplånade, med
ett ord, det var ett litet poetiskt näste, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
