Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
ritningarna skulle afsändas, ville han jämte sin
själasörjare, den gamle hygglige popen
Solov-joff, se dem. Ritningarna, omsider färdiga,
blefvo granskade af vederbörande finska
myndigheter och godkända. Innan de afsändes, gaf mig
baron Seb. Gripenberg det kloka rådet att märka
hvarje blad i akten „med en kristen bokstaf."
Så skedde. Hvarje blad fick sitt märke nedtill
från A till O, och så afgick det hela till den
heliga synoden, där det låg i veckor och månader.
Onda rykten började tala om att gillandet mötte
hinder. Grefve Heiden, som nu var fullt på det
klara med att yrkesafund spelade in, lofvade tala
med öfverprokuratorn K. P. Pobjädonostseff. Han
gjorde det äfven, men förgäfves. Medan jag
funderade på hvad som nu vore att göra, fick
jag den 30 okt. 1889 ett bref af
ministerstatssekreteraren Casimir Ehrnrooth, uti hvilket han
bad mig komma till Petersburg för att tala om
den oslippliga Eudoxia Andrejeffs grafkyrka „på
det att han (Ehrnrooth) blefve i tillfälle att konferera
med öfverprokuratorn i heliga synoden och
utjämna de svårigheter, som tilläfventyrs kunde
uppstå."
Jag reste till Petersburg, talade med
ministern, fick hans kort och statsrådet A. von Etter
till ciceron. Vi skulle besöka K. P.
Pobjädonostseff. Af för mig okändt skäl ville eller kunde
von Etter ej den gången gå upp till
öfverprokuratorn. Jag gick ensam, men blef ej mottagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
