Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
Nu gick jag till grefve Heiden, som bodde
vid Spaljernajagatan, och klagade min nöd. Ehuru
en försiktig och varsam man, kunde grefven icke
undertrycka sin förargelse mot prästkollegiet, och
ehuru öfverlöpare i sin tro, mumlade han
försmädliga ord om „poperiet", medan han för
min räkning skref ett bref till öfverprokuratorn.
Med detta begaf jag mig, som jag gick och stod,
klädd i bonjour, att söka den fruktansvärde.
Kommen till ort och ställe, öfverantvardades jag
af portiern åt en ung, omåttligt rikt hårbevuxen
prästgesäll, som satt vid ett skrifbord uppe vid
det ena fönstret. Han läste brefvets adress,
tummade på visitkortet, sneglade tveksamt på mig,
„som ej var klädd i bröllopskläder", och bad
mig vänta. Rummet var öfverfullt af sökande,
mest långhåriga präster af alla kalibrer och
kulörer, hvita och svarta, så kallas de två slagen
af präster, seminarister och klosterpräster. Jag
var den förste, som fick företräde. Jag steg nu
in i ett kabinett, som, frånsedt en viss asketism,
var likt alla högre ryska statstjänstemäns
mottagningsrum. Det var försedt med diverse
stålstick och naturligtvis kejserliga porträtt, ty
Po-bjädonostseff hade icke förgäfves varit Alexander
III:s och Nikolaj II:s lärare. Medan husets herre
läste grefve Heidens bref, fick jag god tid att
betrakta hans magra gestalt och sluga ansikte.
Det finnes fanatiker af tvenne slag, varma
och kalla. De förres fanatism lefver och rör sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
