Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
omkring 1891, vid kaffet efter middagen i
Vill-manstrand. Grefven hade efter språkmanifestet
gjort en lysande Eriksgata i vårt land. Senator
Yrjö-Koskinen hade sörjt för att han mottogs
med hälsningstal, äreportar etc. Han hade på
denna resa kommit till en liten stad någonstädes
i det mörkaste Österbotten. Där uppvaktades
han af stadens myndigheter och honoratiores.
Ingen enda talade ryska; engelska, tyska, franska
hade man presterat, ja, t. o. m. holländska
kunde en sjökapten, men ingen kunde ryska.
— Nå, men här finns väl telegraf, och
telegrafchefen måste ju kunna ryska, kalla hit honom!
Han var sjuk, hette det.
Är han mycket sjuk? Af minspelet hos
någon af de uppvaktande kunde jag sluta till att
saken, men icke telegrafchefen var sjuk.
Nej, han var icke mycket sjuk.
Jag lät kalla mannen, som infann sig blek och
darrande och gjorde honom några frågor på ryska.
Han svarade. Vid Gud, jag förstod ej ett ord,
ehuru det lät som ryska. Jag erbjöd honom ett
stipendium för att resa till Ryssland och studera
språket. Han såg generad ut. Efter ett
oändligt besvär med tillhjälp af tyska kom det fram
att han nyligen haft ett ryskt stipendium och för
ej länge sedan vistats i Moskva, men ryska
språket var så svårt.
Nå, men vi ha ju en skola här på orten,
hvem är lärare i ryska där?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
