Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Nog är det jag, ers excellens, blef svaret.
Telegrafchefen tillade ursäktande: sedan jag kom
till Finland, har jag ej hört ett ryskt ord, ej sett
ett ryskt telegram. Till slut bönföll han att jag
ej skulle låta afskeda honom, utan
läraretjänsten kunde han ej lefva. Ja, hvad skulle jag
göra?
En annan anekdot i samma genre, som
roade honom ofantligt, kände jag till förut.
Den nu regerande kejsaren var i Helsingfors
som kansler. I denna egenskap besökte han
universitetet, hvars professorer skulle föreställas
för honom. Presentationen skedde genom rektor
och ministerstatssekreteraren Bruun. Uti raden af
herrar universitetslärare stod en professor, blek och
disträ, med armarna korslagda öfver bröstet. När
Bruun nämnt namnet — Joel Napoleon Lang
— ställde kanslern på tyska den sedvanliga
frågan — Herre Gud, hvad skulle han eljes fråga?
— Sind Sie schön länge Professor?
Professorn svarade mörkt och med
sammanbitna tänder: „ich spreche nur deutsch!"
Tronföljaren och hans svit gingo vidare.
Allt detta berättade han icke för att förklena
oss, ty han höll på oss, åtminstone tidigare,
utan för att, tycktes det mig, ursäkta sig själf
för de klena resultaten af förryskningsåtgärderna.
Det var ett slags försvar emot de allt
högljud-dare framställda fordringarna på kunskap i ryska
språket hos finska infödingar. Han, som lefde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
