Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Brunius var präst, t. o. m. prost. Den andra
anekdoten är af den natur, att den ej kan
tryckas. — Frågade man kära far något om
Kasan-eller Isakskyrkan i S:t Petersburg, så visste han
om dem absolut ingenting. Petersburg låg dock
„inför våra fötter", till Malmö däremot var det
dåförtiden väl fjorton dagars resa. Det är sant
som säges i „Den höges sång":
„— till god vän
Går det genvägar,
Om han än fjärran vore —a
Antagligen läste jag som yngling Brunius
böcker, ty när jag 1873 kom ned till Skåne,
tycktes mig orter, namn, kyrkor så förunderligt
bekanta. Jag hade, förstås, vid akademin i
Stockholm hört talas om Lundadomen och hos
en kamrat, skåningen Dahlbom, sett flere
teckningar af densamma, jag hade hört Scholander
fara ut mot „den gamla draken, gudsmannen
och bönhasen Brunius" och hört honom uttala
sin beundran för Zettervalls verk. Hvad
Scholander tänkte om och hvilka känslor han hyste
för Brunius, det ser man för öfrigt af hans bref till
Säve och Estlander. Zettervall, mindre liflig och
mindre meddelsam än Scholander, har jag aldrig
hört fälla ett ohöfviskt ord om denne sin, jag
vill ej säga store, men betydande motståndare.
Dock, jag skall ej gå händelserna i förväg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
