Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
tala om hans lifs storverk, domen i Lund, och
hans danska kollegers tankar om den saken.
Han tog deras yttranden med ro och skänkte
dem ett sardoniskt löje; hvad han sade, därom
senare.
Som arkitekt var han sitt lands och sin tids
mest betrodde. Sedan Nikodemus Tessin hade
ingen svensk byggnadskonstnär varit med om
att lösa så stora nationella uppgifter i
byggnadskonsten som han. Hvad detta vill säga
förstår den, som inser eller anar byggnadskonstens
nationalhistoriska betydelse, det som gör den
till en spegelbild af folklifvets organisation. En
konstfilosof har sagt: „efter samma dunkla schema,
hvarefter folket bygger, anlägger det också sitt
samhälle, sin stat, alla sina kulturformer". Han
var den ende (äfven Scholander inberäknad), af
sitt tidehvarfs byggnadskonstnärer, som icke blott
i ord stred mot den schablonerade renässansen.
Han hade, det sade han själf, delvis genom
Brunius lärt att akta och älska de äldre historiska
stilarna. Under arbetet med Lunds domkyrka
hade han, en af de få, snart sagdt den ende
under dessa år, förstått vikten af det äkta
materialets användande i konsten. Uti allt hvad han
skapat, i hvad stil det än var, renässans eller
gotik, fanns en personlig not. Där fanns en
rytm och en ton, som klingade igenom hans
skapelser och ljöd med manlig klang, något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
