Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
hård, stundom sträf, kanske något
själfmedve-ten — i alla fall icke mer än tillåtligt.
Till Skåne kom vestgöten Zettervall (han
var född 1831 i Lidköping, där hans fader var
handlande) direkte från akademin 1860. „Jag
var vid denna tid", sade han själf, „icke alldeles
grön i praktiken, jag hade redan varit med om
att restaurera en kyrka, Vesterås domkyrka, och
när jag nu gick där nere i den helige
Laurentius dom och såg eländet: sträfbågar, som tryckte
in hvalfven och en alldeles uppluckrad grund —
då förstod jag, att här hjälpte inga halfmesyrer".
I åtta år höll han på med förstudierna till
frågan. Omsider vidtog arbetet 1868 (samma år
erhöll han pris för en protestantisk katedral i
Berlin) och fortgick oafbrutet i tolf år.
Den lilla lärdomsstaden där nere tyckes ej
varit rymlig nog för två så målmedvetna och
oböjliga naturer, som Brunius och Zettervall.
Den förre, som då Zettervall kom till’Lund var
68 år, hade i tre decennier skrifvit sina postulat
om domen i Lund. Besjälad af uppriktig värme
för den minnesvärda byggnaden och sin
fäderne-provins’ konsthistoria, hade han i åratal stukat
domprostar och biskopar, landshöfdingar och
kongl, majestät, ja, t. o. m. intendenten A.
Nyström *). Nu kom den trettioettårige „konduk-
*) Se bland annat 15:de kapitlet i hans i många
afseenden förträffliga bok „Nordens äldsta metropolitankyrka".
Med en stilla själfförnöjelse berättar han om diverse sorg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
