Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
och reglementet af den 3 januari 1889
norm-gifvande uti denna fråga. Enligt dessa
stadganden äro alla franska minnesmärken och
konstföremål, som äga ett historiskt eller konstnärligt
intresse, inregistrerade. Inregistreradt
byggnadsverk eller föremål får ej restaureras, repareras
eller underkastas någon som helst förändring
utan ministerns för de sköna konsterna hörande,
oberoende af om konstverket eller byggnaden
tillhör stat, departement eller församling, ja, i vissa
fall t. o. m. om det tillhör privatperson. I
Frankrike är likväl frågan om restauration af en
byggnad en jämförelsevis enkel sak. De franska
monumentala byggnaderna äro nämligen i de flesta
fall färdiguppförda inom en generation, eller
åtminstone inom en kort tidrymd. Därtill
kommer att motstycke till dem för det mesta finnes
uti hvarje departement, förebilder till detaljerna
och säkra traditioner åtminstone i närmaste provins.
När den berömde Violet le Duc tog ihop
med att restaurera Notre Dame i Paris,
konstaterades att den väldiga domen med sina
hundradetal statyer och reliefer, påbörjad 1163, blef
på tornen när, som än i dag ej äro uppförda,
färdig 1235, således inom 72 år, och att kyrkans
arkiv lämnade nödiga hållpunkter i fråga om en
mängd detaljer. Annorlunda är det med de
nordiska minnesmärkena. De kunna vara
grundlagda i romanisk tid, få ett stänk af gotik, lysa
upp i förnyad glans i Vasarenässans, totalt för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
