Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Orsaken till den stora vreden var således att
Zettervall måste göra om en del konstruktioner,
som Brunius utfört. Denne, som i Lund, och
detta med rätta, och synbarligen också i sina
egna ögon, detta med orätt, gällde som en stor
profet uti just dessa frågor, kände sig kränkt och
sårad. Han var tydligen ej så litet rå, därför
tog kränkningen djupt, och härmed blef kriget
mot den nya tronkräfvaren förklaradt. (Se
Scholanders bref till Säwe).
Zettervalls karaktär var i visst afseende lik
den stil, han helst arbetade i, den romaniska.
Han var klar och enkel, genom- och
öfverskåd-lig som stilen, men äfven sträf och oböjlig som
dess former. Hans principer voro icke blott fasta
och massiva som de romaniska hvalfven, utan
ock hårda och skrofliga som deras vederlag.
Småstadslivets tunga atmosfär, fientligheten hos en
del af ens omgifning, eviga strider, polemiker
och sting äro ej hälsosamma för någon, allra
minst för karaktärer af hans art, och de drefvo
honom till envishet och slutenhet. Bitterheten
öfver ständigt och orättvist misskännande i en
sak, som han gaf hela sin själ, en sak, som var
god och rättvis, gjorde honom hårdare än han
från början var. Så gick det år efter år i
polemikens tummel; han led synbarligen själf däraf.
I ett långt bref af den 22 juli 1905 skrifver han
till mig: „— — dock väl att man är från allt
sådant (politiken och andra tvister) och får i lugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
