Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
gen ut ur folkets eget bröst, spelade upp en
parafras, byggde upp en rapsodi, så skulle där,
allt efter musikerns temperament och måttet af
musikerns andliga begåfning, uppstå ett konstverk,
just så stort, så bärande som motivets eget djup,
förenadt med musikerns kynne och kraften af
hans snille innebure.
När Zettervall grep uppslaget till motivet
Lundadomen och på dess bas fantiserade sin
parafras, domen sådan den nu är, så få vi vid
bedömandet af densamma precis samma
slutmening som i det förra fallet.
För att tala om motivet till kyrkan i Lund,
så förefaller det vid första anblicken fattigt,
nästan obetydligt, men går man på djupet med
det, så växer det ut, blir fylligt och
utomordentligt rikt. Likt orkidén med dess svarta och
hvita rotknölar gå dess rottågor ut i skilda
världar. Den svarta roten går djupt in i antikens
värld, den lefver af de halft förgätna klassiska
idealerna, Romarfolkets fornvärld. Den hvita
roten går in i de nya skandinaviska folkens ännu
oformade sagovärld, där sången om drakarna och
jätten Finn strida om väldet med kyrkans
helgonlegender. Där pulserar i de nya formernas
värld ett lif, som lefvats en gång i tiden i det
förlofvade landet, vid Tiberns stränder och kring
nordens gnistrande jöklar och larmande forsar.
Hade den nyligen aflidne arkitekten
Bin-desböll gjort parafrasen, så hade det nordiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
