Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
stoffet kommit fram till öfvervägande del, hade
gamle Höyen gjort det, hade det klassiska
kommit fram i främsta planet. Enhvar skapar efter
sin lust, ingen kan vara alla i lag, ty det hela
blir ändå till sist en känslosak, en smaksak, det
absoluta finnes ej ens i juridiken, än mindre i
konsten. För min del finner jag Zettervalls
föredrag bredt, stort, majestätiskt.
* *
*
Teorierna skifta, i går gällde i dessa frågor
den puristiska läran, i dag skrifver den
arkeologiskhistoriska sina stränga paragrafer, i morgon är
det måhända den estetiska med fordran på
nyttighet som vill komma till sin rätt. Det är den
sistnämnda jag för min del omfattar för vårt lands
vidkommande, ty att hålla fornminnen som
åskådningsmaterial är alltför dyrbart. „Nur der
Le-bende hat Recht", heter det. Det som skall
restaureras må först mätas, tecknas af, fotograferas,
afgjutas om så behöfs, beskrifvas så minutiöst
som möjligt; och så må lifvets vågor gå öfver det.
Nya vårar växa upp ur det gamlas död. Den
dag ett forntida minnesmärke åter ryckes in i
det lefvande lifvet, är det garanteradt den
relativa odödlighet vi äflas med på denna jord, som
evigt spinner på sitt slut, sin undergång.
Sant är att mycket därvidlag måste försvinna,
som i Lund „den kväder, mot hvilken Absalon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:25:46 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jagkant/4/0145.html
