Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
att Brunius hade rätt.*) Då skola den
stor-tänkte Donatus, skulptören Adam van Düren,
den obetydlige Erik Weibull och Lorentz Knalt,
den enfaldige Weduvar m. fi. ja, t. o. m. den
viljestarke Helgo Zettervall skipas rättvisa. Den
unga arkivarien skall kanske säga: „Det måste
erkännas högt och inför hela världen att af alla
dem, Donatus och Regnerus inbegripna, som
lagt hand vid Laurentius-templet i Lund, var
Zettervall den störste, han var i sin tid den ende
svenske man, som med djupa tekniska insikter,
odlad smak och vidsynt blick var lämpad till
att rädda „ nordens äldsta metropolitankyrka" från
oundviklig undergång. Genom att gå
medelvägen mellan ett ’berömdt namns’ radikalism och
högröstadt framburna halfmesyrer af dilettanter
och klåpare har han gjort Laurentii dom
måhända ej till hvad den helige Knut en gång tänkt
och velat — det skulle ingen kunna göra — men till
nordens skönaste och i sin art mest helgjutna
kyrkobyggnad. De fel, om man så vill kalla
dem, som |han begått, äro tidehvarfvets, som
skref programmet, och redan i den Höges sång
heter det: ’För fel som alla öfva, ingen man må
sin like lasta’. Att på den smala och svåra
*) Konungen förklarade med afseende på ett blifvande
altare, att den rgamla altarplatsen "i högchoret var därtill mest
passande, och att rundelen–- — ingalunda borde–-
bortskymmas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
