Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
stödt sin armbåge, den trappsten Margaretas fot
trampat finnes icke mer". Sant är att Mfru Ide
af Gladsax altarskåp" knappast någonsin mer
skall glimma från korets absid*), allt detta har
lydt förgängelsens lag. När vi klaga däröfver
böra vi dock minnas, att den lagen är det som
ger lifvet dess charm, ger hösten dess djup och
våren dess fägring. Hvad nu Lund beträffar, så
hade långt innan Helgo Zettervalls hand kommit
vid Lundahelgedomens murar, kvadern och
trappsteget förvittrat och förgått, ty så många
om-och tillbyggnader hade där försiggått i denna
dom allaredan före hans tid. Men när åter
hundrade år svunnit hän, då är detta Zettervalls
verk, som vi nu se ungt, starkt, friskt om ock —
det medges — till färgen något hårdt, redan
historia, det har svept sig i det förgångnas tjusande
och mjuka errugo nobilis. Då skall måhända en
ung arkivarie gå i helgedomen och med rörelse
och vördnad visa den kväder, på hvilken
fredsfursten, återupprättaren af det försumpade Sverige,
Carl Johan en gång stod och, som Brunius
säger, „med den klara uppfattning, som är
egen endast för utomordentliga naturanlag",
till samme Brunius fällde det yttrande, som
af prästen-byggmästaren citeras i hans
bok, och som naturligtvis ger vid handen
*) Detta vore dock i högsta grad önskvärdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
