Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
striden. Hans själ bar under hela hans lif ärr
och sår efter de sammandrabbningarna.
Det är för öfrigt en gammal observation, att
härsklystna personer klaga öfver andras afund;
i den klagan finna de en sökt ursäkt och en
falsk tröst. Zettervall har, som hans sonetter det
utvisa, icke jäfvat observationens sanning. Otroligt
flitig, vaken och energisk, led han af årens
hämmande tyngd. „ Sedan länge är åldern en boja
för mig, jag passar ej att spela patriark", skrifver
han till mig. Beläst långt utom sitt fack, följde
han med sin tids historiska arbeten; det var
alltid ett nöje att tala med honom. Inom hans
stolta, bestämda väsen låg innerst mycken
vekhet, han var en öm make och fader. Hans
sonetter klinga mest fulltoniga när de tala till
hans närmaste.
Zettervall var en rojalistisk man; och dock,
hans konungskhet frestades hårdt under det
ynkliga året 1905. »Politiken", skrifver han, „är
icke min sak, men i dessa dystra tider blir litet
hvar smittad af den. Allt ser ut att gå öfver
ända . . . Begreppet fosterland är här nära nog
utplånadt" ... En vecka senare skrifver han:
„Ynkedom, att veta att man har rätt och måsta
smälta denna oförrätt... En enskild kan göra
det, men fäderneslandets majestät har rent af
tagit skada för en generation af denna
oförsvarliga rådvillhet."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
