Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Jag mer än en gång på min bana fann det
och kanske offrat framgång, som jag vann,
för att behålla vännen, som — försvann.
Kvinnan*
Så långt som minnet mäktar gå tillbaka
på lifvets törnbeströdda vandringsstråt,
jag ser en ängel föra mig framåt
på stigar, trånga nog ibland — men raka. —
Och aldrig har den ängeln upphört vaka
mildt öfver mina fjät — vi följas åt!
Och trygg jag möter afunds små försåt,
på hvarje väg min ängel vill utstaka.
Den ängeln ifrån himlen anor bär,
ty allt dess väsens innehåll blott är :
förljufva, älska, tåla och försaka,
Och mannasällhet bär den i sin famn,
ty kvinna är dess ädla, ljufva namn,
i formerna af moder, fästmö, maka.
I unga år ärelysten och alltid härsklysten,
besatt han i hög grad gåfvan att härska, var klar
i tanken, besinningsfull och klok, samt hade en
vilja stark som stål. Han kom till följd häraf
ofta nog i demelé med sina medmänniskor. Då
man tog honom med fog och lämpor, kom man
långt med honom, men satte man hårdt mot
hårdt, ja, då gick det som med den bruniuska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
