Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
16 augusti 1822, var hon det åttonde barnet —
däraf det klassiska namnet Octavia — till
lagmannen P. G. Norin och hans hustru C. E. Frisk.
Jag finner hennes bild bevarad i mitt minnes
kamera långt tillbaka i tiden, ända i mina pojkår.
Strax efter det så kallade Krimkrigets slut
genom freden i Paris beslöts det i mitt
fädernehem att vi hela familjen, far, mor, sex barn och
den i tredje samlingen af detta arbete omtalade
trotjänarinnan Lena, skulle besöka den af doktor
Lagberg — en entusiast, snart sagdt fanatiker, i
vattenläkekonsten — dirigerade bad- och
kuranstalten i Söderköping. Detta var sommaren
1856. Enhvar af oss sex barn fick — i förbigående
sagdt — af morfar för bestridande af våra
»enskilda utgifter" en prasslande ny tiorubelssedel.
Resan företogs af hälsö- och språkliga skäl. Flere
af familjemedlemmarna ledo af den då som
folksjukdom grasserande frossan eller skälfvan, och
alla barnen talade den mindre prydliga viborgska
svenskan, som för kära far, västfinne och Åbo-bo,
lifvet igenom var och blef ett outtröttligt
ämne för skämt och drift. I Söderköping skulle
vi söka bot för vår sot i den heliga Ragnhilds
källa, och på Östergyllens feta slätter skulle vi
lära oss, som far sade, »lingua Ostrogotiæ",
hvilket senare till min förvåning befanns vara
svenska. Båda ändamålen vunnos, vi kommo
hem friska och talade en lång tid bortåt en bättre
svenska än öfriga viborgska medborgare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
