Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
etnografiska kuriosa, nej de begagnades mest
alla dagar. Rummen voro små och låga, men
man trifdes godt i dem. När husmodern var i
sitt helgdagshumör — det var hon oftast — och
tog oss alla in i sitt lilla enkla kabinett, där man
fylkade sig kring det runda bordet vid ett glas
punsch och nötter och slog upp språklådan, ja
då var det roligt. Jag har varit i många
förnämliga kabinett, sett mycket stort, berömdt och
spirituellt folk, men den lefvande, friska hurtighet
som sprudlade här, när fru Clara var i sitt esse,
den har jag ej ofta träffat på. Huru ofta finner
man ej där ute i stora världen, att individen
försvinner i omgifningens prakt, guldglansen förtager
skimret från ögat, ståten dödar lifvet, ramen blir
allt, människan intet.
Hvad talade hon om? Om tider som varit,
om lifvet i Hälsingland, huru vintern var lång
och kall, huru åsarna och skogarna blånade i
vårljuset. Om lifvet i hennes unga år. Om den
„stora" koleratiden 1853, då den medborgerliga
offervilligheten slog upp i en så klar och
flammande värme. Om dagens frågor — sin tidning
för dagen kunde hon på sina fem fingrar. — Och
när hennes och husets stolthet och glans Oscar
Montelius kom in, ja, då flögo vitsar och skämt,
historier, lustiga, muntra apropå för dagen —
tokerier" kallade hon dem. Och det förefaller
otroligt, men är likväl sant: ännu när hon, mer än
sjuttioårig, var i sitt esse, då var det hon, som
ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
