Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
inte mitt fel och rörde egentligen icke mig. Där
jag andligen satt i mitt mörka hål och såg ut i
världen genom en glugg, var den, tycktes det
mig, solig och ljus, full af värme och friskhet;
och en dag revolterade jag, gick ut i det
förkättrade lifvet och fann att min sunda syn icke
sett alldeles galet. Jag fann många nobla, goda,
friska och hurtiga viljor. Bland dem var Clara
Montelius en, och det som genast berörde mig
sympatiskt och varmt var just att hon till sin
själsläggning främst var det som jag saknat i
hemmet, frisk och glädtig.
Hon hade vistats i mer än tjugu år i det
hem, där jag såg henne 1863. I detta hem hade
hon flyttat in som nygift 1842; så hade tiden
gått, år samlats till år; huset där hemmet fanns
köptes in af makarna, och i detta hem dog hon,
efter att ha lefvat i samma bostad i öfver 63 år.
Om ett sådant hem må man säga, att det är ett
hem. Oförändradt såg jag det i öfver 40 år.
Gammaldags rum med hvita omålade golf,
ljusa tapeter, solida mahognymöbler, ett rikt
skuret och förgylldt ur i Gustaviansk stil, som
diskret mätte ut tiden. Man skulle ej tro att
något sådant fanns i Stockholm ännu i våra
dagar. Det hela starkt påminnande om norrländska
och österbottniska hem, sådana de voro i sista
seklets förra hälft. Här fanns ännu den längesen
förgätna piphyllan i husfaderns rum och
brädspelsbordet i matsalen, icke som mer eller mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
