Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
nationer, och särskildt svenskarna bland dem,
äga ett på samma gång starkt utveckladt och
fint färgsinne, en observation som är min egen,
men stödes af namn sådana som Garnier och
Lenepveu. För henne var och blef en tafla ett
konstverk endast i den mån innehållet berörde
henne sympatiskt och följdriktigt. Allt det andra:
färgernas harmoni, den skala i hvilken de voro
stämda, linjens bredd, stil och säkerhet såg hon
förbi. Vi besökte mer än en gång
konstutställningarna; och det var slående att hon, som i
poesin var en anhängare af idealiteten, i den
bildande konsten var en stark realist, men
framför allt svensk. Hon kunde ej förlåta Per
Ekström, C. Larsson m. fi. att de återgåfvo franska
landskap, stämningar och ämnen.
* ’ *
Jag har här ofvan nämnt, att fru Clara ofta
talade om den „stora" koleratiden, dess fasor
och den stora själfuppoffrande verksamhet, till
hvilken den dref samhällets bästa element.
Hennes make offrade då hela sin lediga tid för att
i församlingens kolerabyråer kämpa mot denna
på adertonhundratalet vida mera mördande
folksjukdom, än nu. Hvad hon själf gjorde, därom
talade hon ej, men man kan vara viss om att
hennes energi och organisationsförmåga blef
använd, ty aldrig höll hon sig undan från den
kvinnliga värnplikten, nödens och olyckornas
lindrande, denna värnplikt, som världen sett i
årtusenden men aldrig skattat högt nog. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
