Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
glädjen vi erfara", hade han dystert sagt åt
Procopé. Kriget förbrödrar, heter det; från denna
tid hade Procopé, som hade lätt att vinna
människors sympati, vunnit stabschefen Vannoffskis
och i sin mån äfven tronföljarens välvilja och
förtroende, så att han, när generalen baron
Georges Ramsay, som förde den finska
gardesbataljonen*) (den 4 nov. 1877) blef chef för
Semjonoffska gardet, utnämndes till det finska
gardets kommendör. Mer än tvänne månader
skulle emellertid fortgå innan Procopé,
uppehållen vid Lom-linjen, kom till sin bataljon,
som han sedan förde öfver Balkan genom
Adrianopel till närheten af San Stefano och därpå
hem. Efter kriget utnämnd till flygeladjutant,
rikt öfverhopad med utmärkelsetecken, tog han
i Helsingfors sin bostad i finska gardets
kasern i besittning. Här träffade jag honom och
hjälpte honom med att utgrunda planer till
husets utvidgning, planer som jag vill minnas först
tio år senare under öfverste Kasten de Ponts
tid sattes i verket.
Året 1883, då Procopé blef guvernör i Wasa
och öfvergick till den civila banan, blef han
upphöjd i adligt stånd. Då jag under en följd
af år varit en sorts riksheraldiker i landet, kom
han upp till mig och bad mig komponera hans
vapensköld. På min fråga hvad han helst ville
*) Den stod då vid Dolny Dubniak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
