Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
se symboliseradt i sitt vapen, svarade han, efter
att ha funderat en stund: trohet, trofasthet,
lojalitet och sen att jag är Åbolänning. Då i
Åbo stads vapen ingår den franska liljan och
denna särskildt i fransk heraldik hålles för ett
lojalitetens emblem, har jag ryckt detta emblem
in i hans sköldemärke; och därmed var han nöjd.
På denna bagatell har jag kommit att tänka ofta,
när Victor Procopés stjärna var i nedan. Hade
han ej uppfattat trofastheten gentemot landet och
regenten, så som han det gjorde, hade hans
lefnadsbana gått i andra kurvor; men han höll
högt sin Åbo-lilja och valde — martyriet.
Från Wasa landshöfdingestol kallades Victor
Procopé till Nyland och sedan till kejserliga
senaten, där han blef chef för militieexpeditionen.
Då jag vid denna tid i byggnadsstyrelsen
behandlade flertalet militära byggnadsfrågor, kom
jag i liflig beröring med honom. Han var en
förträfflig högsta chef att göra med, ty han
blandade sig aldrig i detaljfrågor. Jag medger,
att han var något loj och eftergifven, men så
hade han också en kunnig föredragande,
refe-rendariesekreteraren G. v. Christierson, en
energisk och i alla militärekonomiska spörsmål
in-riden person, som „varit med om att uppfostra
sex senatorer", som han själf sade. Frestelsen att
låta v. Christierson regera var således stark; att
falla undan för honom kunde ju endast lända
saken till gagn, och Procopé föll för frästelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
