Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
Den stora deputationen, buren af hela vårt
folks samlade hänförelse, genomförd med
exempellös energi och skicklighet, lofvade så
mycket och hade i jämförelse med allt detta ett
så litet resultat just där, där dess vågsvall skulle
verka med den omedelbara känslans hela kraft;
— Hans Majestät tog icke emot den.
Om hela denna episod finnes ju en
väl-skrifven bok af W. Nylander, jag hänvisar till den.
Tio år ha gått sedan dess, man vågar
kanske nu säga ett par ord i någon annan riktning
än den ofvannämnda bokens och den dåtida
pressens uttalanden, ty man har i stora frågor
rätt att känna djupt och varmt — det ha vi gjort.
— men man har skyldigheten att i alla fall döma
objektivt och lugnt.
Det som vid tiden för den stora
deputationen lades Procopé till last, var att han skulle
ha lofvat att personligen utverka audiens hos
Hans Majestät för deputationen och det oaktadt
rådfrågat inrikesministern Goremykin. Procopé
själf ansåg sig ha lofvat att göra de största tänkbara
ansträngningar för ernående af målet i fråga, men
att han redan vid löftets afgifvande hade haft det
fullkomligt klart för sig att han måste anlita
inrikesministern; ty allt sedan historisk tid
hade tsarerna och kejsarne som en helig plikt
följt seden att under den stilla veckan i fastan
icke emottaga några ministrar, än mindre depu-
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
