Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
tationer. Att nu utvärka ett undantag utan
ministrarnes hörande var otänkbart.
Ända till sin död var han öfvertygad om
att han i denna sak fullgjort allt hvad han
lofvat; ja än mer; han, som i fråga om sitt
kortvariga ministerskap var anspråkslösheten själf,
höll bestämdt på att ingen annan i denna sak
kunnat handla på annat sätt d. v. s. komma till
ett annat resultat än han.
Det i tidens press ofta refererade brefvet af
kejsaren är riktigt, men ej fullständigt återgifvet.
Procopé lämnade nämligen vid uppläsandet bort slutet.
När jag frågade honom hvarför han gjorde detta
— slutet hade ju i alla fall i sin mån rättfärdigat
honom själf — svarade han: minns ni när ni
frågade mig, hvilket emblem jag önskade för mitt
vapen, att jag svarade — lojalitetens. Som
lojal soldat tillhörde det mig att bära obehagen;
han (kejsarn) har nog af dem i alla fall. Jag
har ej rätt att begagna honom som betäckning
för min person.
Deputationens medlemmar återvände
emellertid hem, bevarande i minnet Eugen Wolffs
vackra, af en flammande indignation burna tal,
och de voro naturligtvis i högsta grad upprörda
öfver den oväntade utgång så stora
ansträngningar fått. Detta meddelade sig åt den stora
allmänheten, och den allmänna opinionen, som
alltid söker och alltid också finner sin
syndabock, lät det gå löst öfver Victor Procopé. Denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
