Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
En morgon säger fru Amalia till mig: „Kan
ingeniören tänka sig" — på 70-talet bättrade
man upp arkitekternas samhällsställning med att
kalla dem ingeniörer — „en sådan skandal, den
ena af butikfröknarna har, med förlof sagdt,
rymt. Hvad skall patron säga, och hvar skall
man nu få en annan!"
— Hör nu frun! Vill ni gå till —gatan
n:o —. Hälsa fru Andersson från mig och bjud
platsen åt hennes systerdotter, hon är flink,
behändig och pålitlig. Får patron Israelsson henne,
kan han vara lugn.
Dagen därpå fick jag två praktfulla gulröda
rosor i en tidningspappers-strut af fru
Andersson samt varma hälsningar och tacksägelser
från Mari. När jag gick ut eller kom hem till
mig, såg jag alla dagar hennes unga ansigte i
butikfönstret, såg det mellan ryscher och band,
spetsar och flor och — jag kan försäkra det —
det tog sig bra ut. Hon var för öfrigt öfver sig
belåten, fru Amalia likaså, och den hederlige
israeliten, som jag kände mycket väl, sade mig
mer än en gång: „Du har heder af din protegé,
hon blir en bra kontorsmänniska; knoppen lika
klar och redig invärtes som den är vacker
utvärtes."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
