Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
neg så vackert och bad att jag skulle skrifva åt
henne ett intyg öfver den tid hon, som hon
uttryckte sig, varit i min tjänst. Hvad hade
händt? Jo, en änkenåd hade låtit veta, att ett
ungt och behändigt fruntimmer, något kunnigt i
franska språket, finge medfölja på en resa till
Biarritz och Nizza; då nu allt detta slog in på
Mari . . . och då hon för öfrigt så gärna ville
se ett stycke af världen, främst Frankrike, så ...
nu skulle jag hjälpa henne.
Jag tyckte nog att detta var dumt; men först
och främst: hvad allt hade jag ej själf velat göra
för att komma till Frankrike! Sedan hade jag
velat se den människa, som kunnat säga nej åt
henne, när hon riktigt bad om en sak. Hon
bad på det rätta sättet, man märkte knappast
det starka viljandet; det gömde sig bakom
tillförsikten, förtroendet och det älskvärda i hennes
personlighet. Jag var öfvervunnen på förhand.
Jag skref ett intyg, som upptog allt hvad jag
med godt samvete ansåg mig kunna skrifva.
När hon såg huru svår uppgiften var för mig,
löste hon själf resolut knuten: „Jag går till det
där snälla gamla statsrådet . ..
— Nej stopp nu, jag tror det blir bättre,
om jag ber honom komma hit. — Så skedde.
Han kom, han såg och hon segrade.
Om hon var lycklig? När människorna
gingo förbi henne, vände de sig om för att
fröjdas åt den unga, kyska lycka, som ly9te ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
