Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
Året gick om och jag hade totalt glömt
min unga protegée, då jag en dag af den
arkitekt, hos hvilken jag arbetade, blef sänd till
kabinettskammarherren, grefve . .. Denne magnifike
och på samma gång förbindlige och älskvärde
herre hade flere gånger besökt ateliern där jag
arbetade, för att öfverlägga om en till- och
nybyggnad af ett honom tillhörigt slott. Jag
sändes till honom med de sista ritningarna och
förslagen.
Jag ringer på, det dröjer en god stund
innan dörren öppnas, och när den öppnas är det
min forna protegée Gabrielle, som står framför
mig i den stora, nästan tomma vestibylen. Hon
log och neg och vi hälsade på hvarandra med
synbart välbehag. Den som också hade sitt nöje
af sammanträffandet, var grefven själf. Jag såg i
den stora spegeln hans magnifika figur i
salongen och såg sans lustiga min, när han, vänd
inåt rummet, sade något åt någon som jag ej
kunde se; att det gällde mig, tog jag för gifvet.
Jag hade intet att förebrå mig, tog saken kallt
och steg in i salen, där all^var som det plär
vara vid en väldig flyttning. Inte allt, ty midt
i ali oreda bland massor af packlådor stod den
österrikiska baronen med sina på ungersk sätt
uppvridna mustascher. Vi hälsade på hvarandra.
— Jaså herrarna känna hvarandra!
— Ja, alltsedan grefvens Gabrielle passade
upp oss, den tiden vi målade akvarell i min atelier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
