Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
Hade icke den främmande titeln och det
svenska språket genast fört mitt minne på rätt
stråt, så hade jag knappast känt igen den
talande. Det var Gabrielle. Hon hade förändrat
sig mycket under de år som gått. Hon var
hypermodernt klädd efter alla konstens och
skönhetens strängaste regler, i en lika vacker som
dyrbar dräkt. Det blommiga blåhvita sidentyget,
den stora turkosblå hatten med hvita och grå
plymer gick förträffligt ihop med hennes blonda
och rosiga jag. Ansiktsuttrycket, de frågande
ögonen, denna vädjan till människan, detta
uttryck af tillförsikt till den hon vände sig till,
hade utbytts mot ett uttryck af tillförsikt till
henne själf, något som för öfrigt klädde hennes
stolta, valkyrieartade utseende och hennes friska
käcka uppträdande alldeles utomordentligt. Äldre
helsingforsare, som minnas den sköna Helga
Frankenfeldt, i tiden anställd vid vår svenska
teater, kunna göra sig en bild af den unga
kvinnan, om jag nämner att man kunde ha tagit de
tvenne landsmaninnorna för systrar.
Jag lämnade rouletten, vi gingo ut, förbi de
bugande scharlakansröda lakejerna och de
högresta polissoldaterna. Darrande och sluddrande
på målet sade hon i brusande fart: ingeniören
får aldrig där hemma säga åt någon människa
att ni sett mig här, och aldrig åt någon här nere
att jag är svenska, hvarifrån och hvem jag är.
Lofvar ni mig det? Jag har inte talat ett svenskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
